autistic tantrum
GAAH... varför...
Jag ska städa idag och jag hade planerat hur jag skulle göra för att få det effektivt, men just när jag skulle iväg för att handla så ringer fästmannen, "du, kan du ha middan klar om en timme" *irritationsnivå medelhög*
... ja, vad har man för val han kan inte bestämma när han kan komma hem på middag själv och vet aldrig det i förväg MEN jag har svårt för förändringar och eftersom den lilla ändringen i min planering förstörde planeringen så vart det stopp, inget funkade. Jag KAN helt enkelt inte komma på en ny "plan" över hur jag ska göra allt om det blir förstört, jag är helt enkelt inte så flexibel. Så jag lagade hans middag under stigande irritation.
Och när han kom hem tog jag upp ämnet (igen hade pratat med honom om det på telefonen också) och han tyckte att det bara var att lägga upp en ny planering, och kom på flera förslag och sa att det måste jag kunna eftersom min hjärna funkar på samma sätt som hans (vilket den inte gör pga. att jag har AS) men min hjärna liksom stod på bromsen, den funkade inte, jag var nog stressad som det var och att vi bråkade gjorde det inte bättre, jag kan bara inte komma på en plan bara sådär i det tillståndet.
Så jag gick in i köket och fick mitt autistic tantrum medan jag diskade, diskvatten och fönsterputs flög lite varstans och alla tallrikar gnuggade jag riktigt bort all smuts, men jag hade nog med självkontroll för att inte kasta tallrikarna (ok jag är snååål nog att inte kasta tallrikarna det var det det var egentligen).
Efter ett tag med flygande diskvatten kom fästmannen in i köket och lyfte upp mig och bar mig till soffan för att hålla om mig efter några "förlåt men du måste lära dig att vara flexibel" (ja jag vet MEN det tar ett tag dom flesta med AS är oflexsibla nu minns jag inte på rak arm men det kanske till och med är ett diagnoskriterium i alla fall ett vanligt symtom).
Så även fast han bett om förlåt och varit jättegullig innan han for tillbaka till jobbet var jag fortfarande arg så när jag for till affären var allt jag kunde komma på var att äta, äta, ÄTA. Så jag köpte en bit vattenmelon, för min logiska hjärna sa att jag ändå skulle må dåligt om jag bröt godislöftet och vattenmelon är dyrt och fästmannen är ju den som tjänar pengar så *he he he* *evil*
Så det blir inte lika mycket städat som planerat idag men jag ska städa lite efter jag skrivit detta *suck* (inte på humör efter tantrumet)
(förresten åt avlånga sojabitar stekta idag och det var supergott, var nog mest konsistensen som vart kontig efter att ha det i gryta)
